Det här duger inte längre. Här kan man ju inte leva. Det går inte att lägga upp png eller gif, det funkar inte att länka på ett smidigt sätt om man använder Safari, att lägga upp bilder fungerar ibland, ibland inte, css:en blir alltför ofta uppfuckad.

Så nu drar jag.. det har varit på g länge, men jag har inte orkat flytta. Tänk om ingen vill följa med? Hoppas ni vill det! Kom på inflyttningsfest på ---> http://littlefoxdiary.tumblr.com

Det första du får göra där är: READ MY LIPS! (så får du veta vad jag saknar mest just NU) 

Året är 1990, det är sommar, jag har för första gången i mitt liv klätt upp mig lite kvinnligt. Mina första steg i en kvinnligt blommig tajt klänning som jag snott ur mammas garderob (i sånt typiskt 90-talssnitt som American Apparel gjort till sin grej), de första stegen bar till T-centralens shoppingstråk, det första ställe som alla förortsungar upptäcker inne i stan.

På t-centralen var det trångt, det var kö till rulltrappan upp till Plattan. Just som jag kliver på känner jag en svag beröring mot min rumpa. Jag vänder mig om. Bakom mig står bara en medelålderskvinna och en riktigt gammal gubbe. Jag måste ha inbillat mig. Men så känner jag det igen, helt klart är det fem fingrar som smeker lätt på min tunt klädda 14-åriga lilla barnrumpa. Och den här gången var jag beredd, jag vänder blicken bakåt neråt, just i tid för att se den rynkiga gubbhanden vid min rumpa.

Chock. Att en gubbe skulle göra nåt sånt föreföll mig omöjligt. Minnesbilden av gubbhanden och känslan av hans fem fingrar som strök på min rumpa har förföljt mig sen dess. I mitt huvud har jag sagt ifrån. Skrikit högt och tydligt så att han ska få skämmas där i rulltrappan. Gjort en anmälan om ofredande. Någon markering om att det är fel, och att felet inte var mitt. 

Men så gjorde jag inte, och det tog låååång tid innan jag vågade ta några steg utklädd till kvinna igen.

Efter det här har jag tänkt att om det händer mig igen kommer jag att reagera, för nu vet jag att sånt kan hända, och jag har spelat upp händelsen många många gånger i mitt huvud.

Så händer det. Jag och en tjej har fastnat i ett intressant samtal, på en bred och luftig gata inne i stan. Plötsligt känner jag hur en hand smeker min rumpa, så där i förbifarten. "Eh, hände det där?" frågar jag Sofia som ser lika frågande ut hon, "Ja va fan var det där?!" undrar hon. Jag ser efter mannen som gått förbi mig, han är lika bred som han är kort, hans nävar är gigantiska och har blivit rödlila, så som de blir utan vantar när det är -12 grader.

Än en gång har jag inte riktigt hängt med. Än en gång har jag inte reagerat. Och nu spökar även hans ryggtavla och stora nävar för mig, i samma mardrömmar som gubbhanden i rulltrappan. 

Vad jag och Sofia stod och pratade om? Feminism. The irony.

Jag har aldrig direkt känt nåt sug efter London. När min barndomskompis Klara drömde om att bli 18 och dra till London så längtade jag till NYC bara. Nu har jag varit litegrann i London iaf och det var urkul ju! Folk pratar helt obegripligt, de där dubbeldäckarbussarna finns ju på riktigt, de har gammeldags telefonkurer fortfarande, och grymma marknader fulla med gamla urläckra saker! Jag vill åka tillbaka direkt med lite mer kontanter och tid.

Och vilket jävla vinnande recept att åka iväg med kompisar! HEJ KLASSRESA! T o m väntetid i Gatwick pga snöoväder är ju helt uthärdligt när man har några underbara tjommar att dela äventyren med. Inte alls dumt att de även har en liten sötkorv också, så har man samma behov av matpauser och blöjbyten osv. Ni måste kolla in den här lilla jäkeln, så himla söt!

Här är jag, när jag gick ut nian. Så himla mycket Welcome to the dollhouse att mitt hjärta dör lite grann.

(Jag förhandspublicerade den här, så ni har nåt att titta på om ni saknar mig massor när jag är i London)

London calling! Vi drar med lilla familjen (minus Majsovic, hon ville inte missa tre skoldagar... snyft) och tar med oss en annan liten familj också. Fan vad fint det här med att byta lägenhet med folk... älskar rörelser som tror på människans godhet och ärlighet!

Vet inte om jag kommer kunna uppdatera här eftersom:

1. De jag åker med vet inte att jag har blogg och vill inte direkt skylta med det *töntig*

2. Vet inte riktigt hur det är med Internets där vi ska bo. 

Herååå, ses snart igen! 

Min "lilla" dotter håller på och söker till en klass med bild- & forminriktning. Idag är det testdag på nya skolan och hennes pappa ringde just och uppdaterade. Det låter svinbra... inte särskilt många som sökt i år, så nästan alla kommer in. Det är en skola med mycket resurser, med engagerade lärare och elever. Det de kollar på idag är hur drivna barnen är, hur stort tålamod/koncentration de har med pysslandet och om verkligen tycker om att rita, måla, pyssla. Tror det skulle passa henne perfekt! Den ambitiösa lillskiten. <3