Fina Blocket-fyndet som numera döljer vår micro (OBS: det finns inga snygga microvågsugnar. Punkt.)
Glasögonen jag provade idag, och killen som provade glasögon precis bakom mig.
Trivs för tillfället bäst i svarta och tajta kläder, men ska på bröllop imorgon så var tvungen att köpa en ljus klänning idag. Ser pretty much ut som vanligt framifrån va?
Men kolla Miss Piggy från sidan! Redan gått upp 7kg. OMG. (Men visst, kan tänka mig att få behålla Laura Croft-tuttarna efteråt)
Presentfixar inför bröllopet (dock blir det ingen present, läste på inbjudan att bröllopsparet inte vill ha det... synd, det var en fin present!)
PS. Beklagar att bilderna ser helt olika breda ut... har ingen aning varför de håller på muppar sig.
Min familj kom ju som bekant till Sverige i augusti 1982, när jag var sex år. Kanske var det alla år som mina föräldrar suttit inlåsta i celler. Kanske var det att de vuxit upp i ett land där naturen alltid tillhör någon och man inte har tillträde till. Kanske var det för att det var ett billigt nöje när vi höll på bygga upp vårt liv från noll.
Men jusses vad vi var ute i den svenska naturen mycket.
Tillsammans med mamma och pappa har vi gått längs med många bilvägar, landsvägar och stigar, alltid i "fila india" (på rad efter varandra). Vi lärde känna varandra (vi hade ju förlorat fem år av våra liv) samtidigt som vi tillsammans upptäckte vad brännässlor är (och vilket passande namn de har), vad vass är (och vilket passande namn de har). Vi plockade kantareller, blåbär, lingon, hallon.
Mina föräldrar förundrades över den svenska allemansrätten.
Vi badade nakna, för så gjorde man här, och det skulle aldrig komma på fråga i landet vi lämnat bakom oss. Vi lärde oss mycket om olika träd, blommor och djur (mina favoriter: lönn, forgätmigej och näbbmus). Vi hittade döda djur och hängde dem ovanför myrstackar i några dagar och förundrades över de vita, perfekt skalade skeletten som blev kvar. Vi retade pissmyrorna i stacken med blåklockor så att de attackerade med sin myrsyra så att blåklockan ändrade färg.
Efter några år var vi proffs. Vi var ute i skogen allihop, med bärplockare i högsta hugg. Vi samlade så mycket bär att mamma kunde göra massa paj och sylt.
Nu har jag varit ute och plockat med en bärplockare, rensat bort omogna lingon och blad. Det var inte igår. Men fint var det!
Har nu 501 "kompisar" på Facebook. Det fick mig ounvikligen att tänka på högstadiet och den allmänna Levi's-hetsen, och den specifika 501-hysterin. Om du ville vara någon att räkna med skulle du ha dem. Helt enkelt.
När Brad Pitt satt i ett stekhett ökenfängelse och tog på sig iskalla 501:or, direkt plockade från frysen, dregglade jag. Givetvis mest åt hans _PERFEKTA_ page som fick mitt tonårshjärta i brand. Och givetvis vile jag också ha ett eget par... (501:or, samt även Jonas Jonasson från Tyresö som hade en lika perfekt page som Pitt). Så när pappa åkte till USA beställde jag ett par 501:or, storlek W26L32, ljusblå.
Att det var en dålig idé att skicka min stackars pappa på ett sånt uppdrag förstår väl alla idag.
Papi kom hem med ett par stentvättade 502:or. FEMHUNDRATVÅOR!!! Ja, det var den amerikanska modellen, speciellt anpassad för tjejer. Tänk amerikansk white trash så har ni det framför er.
Trots min stora besvikelse (och att byxorna låg kvar 4-ever i garderoben, som en skavande sårskorpa) så kände jag då det jag känner idag. Gulliga pappa. Står i affären och vill göra så himla rätt. Men det blev så fel.
MEN! (det finns ett lyckligt slut!) Något år senare hittade jag ett par av pappas gamla avlagda Levi's. HELT PERFEKTA OCH DESSUTOM VITA! Alldeles för långa för mig, så att de korvade sig längst ner. Perfekt ihop med vit polotröja, stickad tenniströja (också ur pappas garderob) och guldkedja. Pappa fick (ovetandes) en liten revansch.
Suck, rent stilmässigt var det en riktigt deppig tid att vara tonåring.
Ligger mest i en solstol och läser nu. Inte en droppe regn, och sol från klockan 9 varje dag... sooooft! Men blir ju inte så spännande saker att skriva om...
Har läst mycket böcker senaste tiden. Först råkade det bli så att jag läste ett gäng böcker som på ett eller annat sätt hade med judendom att göra. Först Joyce Carol Oates The gravediggers daughter, sen Helena Henschens Hon älskade, och när jag kom till Philip Roths Envar så började jag bli lite trött på det, även om det inte är huvudtemat.
Nu har jag råkat hamna i en svit böcker som på ett eller annat sätt berör 9/11... först Khaled Hosseinis Flyga drake (som höll på ta livet av mig... farlig att läsa på gravidhormoner), sen Khaled Hosseinis Tusen strålande solar (som jag var osäker på om jag skulle överleva) och nu Jonathan Safran Foers Extremely loud and incredibly close.
Amaia har en kompis med sig ut, Emma. Det är kul för dem, de hänger mer i vattnet och på bryggan än på land. Igår kom även Amaias kompis Vilma och hennes mamma (och min vän) Ann.
Förresten! Har köpt mig en herrbetjänt... visst är den fin?
Saknar mina kära vänner! Ses sen, när allt lugnat ner sig... <3
Förresten! Innan vi åkte till Skara sommarland hann vi göra ett nytt nyhetsinslag.... MISSA INTE!!!
Snart drar vi till Kålö. Om ni mot förmodan skulle sakna oss så är ni välkomna att ta båten till Möja, vi lovar att möta er med öppna armar, samt även: sovplats, handdukar, lakan, bastu, bygga, dass, solnedgångar, båtturer och stor altan.
Överlag mår jag väldigt bra. Dock händer det att jag drabbas av mindre glamorösa gravidåkommor som får mig att känna mig som 78 år.
Ischiassmärtor... för de som inte vet är det alltså muskler som sitter på rumpan, ont i rumpan alltså. Väldigt oglammigt och här får jag igen för gammal ost eftesom jag alltid garvat så hårt åt Lillbarbros sporadiska ischiasproblem.
Liten blåsa... eller snarare trängd. Vilket får mig att gå på toa oftare än en inkontinent gubbe i bästa fall. I värsta fall hinns det inte till toastolen, om jag drabbas av skrattattack t ex. Eew.
Bäckeuppluckring... eller foglossning, pick your favourite expression. Jag tror att jag är milt drabbad eftersom jag hört talas om kvinnor som måste gå med kryckor under hela graviditeten, eller ännu värre: RULLSTOL! Men iaf... har jag gått mkt en dag får jag ont, och måste vagga fram. Not so hot.
ON THE GOOD SIDE!
Igår var jag hos barnmorskan och fick höra hjärtljuden, det lät bra. Alla tester såg bra ut, enda knaset var att jag fortfarande har låga blodvärden, trots att jag knaprar järntabletter sen v9.
Och JUSSES vad bebisen rör på sig! Sparkar skithårt, man SER på magen nu. Gör kullerbyttor (tror jag). Boxas med händerna (känns lite fladdrigt jämfört med kickarna). Jag äääälskar det. Kan ligga och känna eller titta på rörelserna hur länge som helst, hypnotiserande.
Vi ska kolla upp Söderbaby (som Baby Stockholm, fast på SÖS)... SÖS blir det iaf i vilket fall som helst, gick ju finfint förra gången.
Igår kom vi (Kristof, Ola, Amaia och jag) hem efter en tvådagars roadtrip med mål: Skara sommarland. Hela vägen dit regnade det, vilket inte är optimalt när man ska till ett vattenland/tivoli. Men när vi kom fram sprack det upp och vi fick strålande väder hela dagen.
Mycket bad och vattenrutschkanor blev det, en riktigt peppad 9-åring/alibi och tre peppade vuxna som bara upplevt vattenland en gång innan. Vi åkte alla bergochdalbanor, Ola blev besatt av att kasta bollar och sånt (jag var tvungen att förbjuda honom att vinna några av de skitfula mjukisdjuren) och många skratt blev det.
Men eftersom det är roligare att gnälla så here goes...
* Skara sommarland + husvagnsparkeringen + stugparken där vi bodde var Foppatofflornas förlovade land. På slutet av andra dagen stod jag inte ut att se fler, det var kul först, men sen fick jag lite avsmak... särskilt när jag såg hela familjer med snedtrampade Foppatofflor, som de pyntat till lite gött med käcka Foppatoffelprydnader. Det gick så långt att jag skrattade högt och skadeglatt när en liten ettåring tappade sin svarta lilla foppa ner i en bäck så den flöt iväg och pappan fick panik i ögonen och spring i benen.
* Jag känner mig lite som ett ufo när jag kommer ut bland folk på landet... känns som att jag sticker ut ur mängden som "en sån där invandrare" och översköljd av ännu mer fördomar när jag öppnar munnen och släpper ut min Stockholmsdialekt.
* Det fanns inget färskt och friskt att äta inom 4km radie... det flödade dock av kebab, hamburgare, tacos och pizza, samt socker, chips, popcorn, godis och glass. Vilket var fett första dagen, och början av andra, men vid slutet av andra dagen längtade jag efter att sätta tänderna i ett friskt grönt äpple.
* Hela tiden kändes det som att jag skulle råka träffa Tribal-Marcus, den förmodligen svennigaste människan jag känner. Lustigt nog hade han kommenterat min statusrad "vi drar till Skara sommarland" med: "jag vill oxå haka ju! hur långt är det dit i resväg?"... HA HA HA! Otippat... not.
Majsans betyg på resan till Skara sommarland:
- Det här är bättre än en uttlandssemester... nästan!
- Två dagar, men kändes som en vecka! (vet inte om det här var bra eller dåligt dock)
