Worth waiting for säger jag bara! Med hotet av att bli igångsatt så bestämde Gurkan sig för att komma ut av sig själv ändå, med en dags marginal.

Det var en superfin förlossning, jag älskar hur Ola var med hela vägen, lugnet själv. Utom när jag testade sterila kvaddlar på ryggen, som alla barnmorskor talat sig varma om. Det gjorde så förbannat ont, jag skrek rakt ut, mina ögon var som tefat, och Olas midja fick sig nog några blåmärken... Ola började skratta, jag med... sen. Äh, kan inte rekommendera det varmt iaf... det var ungefär som spikmattan gånger 10, och ungefär samma varma resultat efteråt.  

Den här gången testade jag lustgas igen, och jag släppte inte masken förrän det var dags att krysta. Fast jag mådde lite illa av den även denna gång... spydde en exorcistspya, nästan på Ola. Men sen var jag och masken bästisar. Så pass bästisar att barnmorskorna ibland ifrågasatte om jag verkligen hade en värk hehe.

Nå väl.. när det var dags att krysta gick det undan. Krystningen var typ bara skön... bara att go with the flow och försöka hjälpa till. Vips så kom Gurkan ut... 4365 tjocka gram. Tänk vad lilla jag och Ola kan va?! Ola grät och grät och grät. Jag upprepade "Jag kan inte tro att det är över!" om och om igen, pigg som en mört så fort hon kom ut. Båda skakade. Sen firade vi med en förlossningsfika, bubbel och mackor!

Så mycket kärlek hörrni, det är fantastiskt att föda barn.

Nu är vi hemma och försöker ta det lugnt. Jag öppnar knappt min laptop. Mår superbra, men därför tar vi oss för lite för mycket ibland, vilket kan sluta med gråt och hypokondri på kvällen.

Och Gurkan? Hon är så snäll så snäll... sover och äter. Supersöt.

Blir lite förskräckt varje gång jag nyser. (30 okt, precis fått reda på att jag är öppen 2cm)

------------------------

Tar en macka och kollar på lite Friday Night Lights... den här "latenta fasen" är som en soft bakissöndag. (31 okt)

------------------------

Extremt angeläget reportage av Aftonbladet TV... snott från Bellas blogg.

Jag jobbade på kundtjänst i många år. En dag ringde ett barn som sa att han/hon hittat en lapp från vårt företag i sin port. So far, pretty normal... men samtalet blev konstigare och konstigare... hade de verkligen hittat en lapp? Barnet verkade helt retarded, kunde inte svara på enkla frågor som "Vad står det på lappen då?" som jag sa i min ljuvaste tålmodigaste röst.

Plötsligt tog samtalet en ny vändning då barnet sa: "Du är en bajskvinna!" och la hastigt på luren.

Jag brast i garv förstås, samtidigt som jag grämde mig lite över att jag bara skymtat telefonnumret på displayen, och inte skrivit av det.

Men fem minuter senare ringer det igen, från samma nummer! Jag svarar allvarligt. I andra änden: Ett barn som försöker låta vuxet.

Den "vuxne": "Hej. Jag vill be om ursäkt för att min son ringde och kallade dig bajskvinna".   

Jag: "Jaha, haha, men det gör inget..."

Den "vuxne": "Jo, det var hemskt otrevligt, så säger man inte..."

Jag: "Nej men allvarligt, det gör verkligen inget. Jag ÄR ju en bajskvinna. Jag ÄLSKAR bajs."

Den "vuxne": ...? KLICK.

Under samtalet tog jag mig förstås tiden att skriva ner numret. Efter samtalet ringde jag upp och undrade vem som hade ringt till kundtjänsten från det numret. De sket knäck och la på luren igen. HAHAHAHA!!! Älskar hur mycket jag ägde dem. Även fast de bara var små barn MOAHA!