[Känsliga läsare slutar läsa NU] 

Barnmorskan gjorde en gynundersökning idag och kollade hur det ligger till med livmodertapp osv.

Där var det mjukt och fint, av slemproppen fanns det inget spår kvar, och av livmodertappen finns det bara en liten bit kvar. Jag var redan öppen två centimeter!! Barnmorskan: "Här känner jag barnets huvud" och "Det är såna som du som föder i farstun eller i bilen".

Ja, yikes hörrni. Innan helgen är slut tror hon att förlossningen är avklarad. Möjligen redan ikväll/inatt.

IIIIIIIIH!! 

Nåt av det mest spännande som hänt den här veckan är att slemproppen håller på lossnar. MYSIGT VA?! (Ropa inte hej, det behöver inte betyda så mycket)

En fin grej som hänt var när Ola överraskade mig med en bukett rosor efter jobbet. Älskart! Det är extra fint eftersom Ola inte är någon smörpropp, han gör det enbart för att han vet att jag blir glad! <3 Som det ska va!

Här är en blomhistoria som fick mig att INTE känna mig riktigt lika älskad ---> Min första kille köpte såna där alla hjärtans dag-nejlikor till mig i gymnasiet som man fick skriva meddelande på. Två stycken. På första lappen: "Jag äls-" och på andra lappen "-kar dig". Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. (OBS, kan låta som en gullig historia, men han var allt annat än gullig, såatte... NEJ). 

Mina vänner har lurat i mig att jag är en mycket tålmodig person. Emma tycker min tålmodighet med plattången är makalös. Lillbarbro har förundrats över min tålamod med nål och tråd. Mina skolkamrater över mitt tålamod med programmeringskod. Alla har haft fel.

Emma hade en ljuvlig gungstol hemma som jag blev alldeles kär i (RIP, Lillbarbro råkade gunga sönder den när hon skulle bebisa för sig själv och andra att "jag kan gunga, jag är inte rädd"). Emmas karl hade slipat och målat och klätt om så den var tipptopp. Han fick det att låta så enkelt. Efter att gungstol nr ett dog har han renoverat två andra gungstolar på samma vis.

Så jag letade i flera månader efter rätt stol för rätt pris på Blocket. Jag fann slutligen den, och nu när jag går hemma och skruttar och försöker ta det lugnt så är det dags att rusta upp den. Jag har målat fanskapet i dagarna tre. Varje målning en pina. Färgen flammar, är svår att få heltäckande och/eller rinner så det blir fula droppmärken här och där. Det är tusen detaljer och smala pinnar överallt. 

Ge mig en roller, jag vill måla vägg.

Den som inte har saker att dölja räcker upp en hand! Äh, alla har vi grejer vi vill slippa se. I vårt hem har vi massor. Följ med på en avslöjande rundtur i mitt hem.

Vår återvinningsstation.

Fulaste köksprylen oavsett hur den ser ut: Microvågsugnen.

Hata hemelektronik. GÖM!

Den här möbeln är det inte ett enda fel på. Classy all the way. 

Och så loppisfyndet, resetrunken från 1911. Gömmer skor bland annat. 

Som ni kanske vet så räknar proffsen graviditetsveckor + dagar, istället för halvmessyrräkna i månader. Och just idag är vi i vecka 36+3. Majsovic föddes i v36+5, alltså om två dagar. (40+0 är då det de räknar till, och efter det har man gått över tiden...) 

Barnmorskan sa igår att barnet kan komma: nu, om en vecka, eller om en månad. Sen kände hon hur bebisen ligger: "OJ, den ligger verkligen långt ner i bäckenet med huvudet". (Inte undra på att det känns som om någon borrar i mitt bäcken, ouch).

Enligt barnmorskan betyder det "bara" att det kommer gå snabbare i slutskedet av förlossningen... fine by me.

Iaf... jag nämnde nåt jag glömt att berätta för henne... att mina händer domnar av när jag sovit, eller vilat på sidan. Och dessutom gör de skiiitont, sedan någon månad tillbaka. Vaknar och har superstela robocop-händer som liksom rör sig ryckigt, öppnar fingrarna stegvis.

Det här är inget farligt, sa hon. Men eftersom jag gått så länge med det så kan det bli permanent, och det som är sämst med det är att man tappar styrkan i händerna. Det går att fixa även om det skulle hända, med en operation. Oops liksom.

Så nu går jag omkring och försöker intala mig att att det här är senaste hösttrenden:

Väggen i Majsans rum ser fortfarande ut som en klottervägg (se här) och det är dags att göra något åt det. Här är några tapeter som jag tänker skulle kunna funka. Vilken tycker ni?

Exakt så här tjock och glad (och naken) är jag inte hela tiden just nu. Har en liten formsvacka, vilket kan bero på att jag börjat sova dåligt till slut. Jag kan ju bara ligga på sidan, och att vända mig kräver en viss koncentration och skicklighet. Sen det här jävla kissandet. Och Harald som envisas med att göra mig sällskap på toa så fort jag reser mig... som om det inte vore nog att gå på mina rultiga fötter, så ska han köra slalom mellan mina ben i nattmörkret!

Men iaf, storasyster är söt i sina kalasbyxor och pluttiga mage.

OBS! Jag trodde brorsan (fotografen) hade retuscherat min mage/ljumske för det ser så slät ut, men han svär att han inte rört den med något tool whatsoever! Tutten är nog lite smakfullt retuschad dock. För allas vår skull. 

Efter 10 års (fläckvis) kamp har jag äntligen, ÄÄÄÄNTLIGEN, körkort. Nu när allt är över känns det så himla enkelt.

Det här är min bil i bubblan jag just poppat mig ur. Fin va?