I torsdags satt Amaia och jag på tunnelbanan.

Amaia: "Jag och några klasskompisar pratade idag om vad vi tror att vi kommer att göra när vi blir stora"

Jag: "Vadå, som vad ni kommer att jobba med?"

Amaia: "Nej, typ om vi kommer att tjuvröka och så"

SVÄLJ. Måste hålla lättsam men seriös ton så hon inte hajar att jag blir nervös, får inte förlora hennes förtroende...

Jag: "Ojdå, jaha! Vad sa de då?"

Amaia: "Alla sa "NÄÄÄÄÄÄÄ!" Men då sa jag att det kan de ju inte veta nu"

Jag: "Tror du att du kommer göra det?"

Amaia: "Jag vet inte. Men jag tror att jag kommer prova i alla fall"

Jag: "Ja, hm. Det gjorde jag också en gång när jag var 15 och tyckte det var så äckligt, så det har jag inte gjort om"

Ok. Dilemma. Jag tror inte det hjälper att freaka. Jag litar på henne något oerhört som det är nu. Hon döljer inget för oss, hon berättar alltid om allt som är jobbigt, och allt hon funderar över, både bra och dåligt. Som det här. Det märks att hon verkligen har förtroende för mig och sin pappa. Och när hon är så här öppen och ärlig, tja, då kan jag liksom inte bemöta henne på något annat sätt än likadant tillbaka.

Frågan... är jag för naiv? Skulle det hjälpa om la något slags förbud för all framtid? Jag tror inte det.

En annan sak... jag får minnet av när jag, runt 12 år, frågade mamma och hennes kompis när de blev av med oskulden. Sånt som man funderade väääldigt mycket kring, (ni vet, lusläste Kropp & Knopp i KP) trots att det var avlägset. Jag minns så väl hur mamma bara skrattade hånande och skämtade bort min fråga. Jag kände mig dum. Och jag pratade nog aldrig mer om sånt med mamma igen.

DET får inte hända.

Tack vare mina gulliga arbetskamrater fick jag ta med Amaia och hennes kompis Vilma för att se Let's dance genrep. Skoja inte vad pepp de var över att:
1. Vara där
2. Se Kitty
3. Se Laila
4. Få autografer
5. Se att det satt människor uppe i taket och jobbade
6. Ta massa bilder

Som om inte det vore nog köpte jag chokladkex till dem, vi åt hamburgare efteråt, och nu ska jag fixa roliga frisyrer på dem.

ROPEN SKA SKALLA, POPULÄRASTE MAMMAN AV ALLA!!

Jag var ju redan rätt poppis när hon gick på dagis eftersom jag hade längst hår av alla mammorna, men shit maaan, det här kommer ingen av mammorna i skolan kunna slå.

/Den lilla ödmjuka räven

PS. Vill du impa på barn ca 7-11? Klipp ut och spara!

(Till Lillbarbros blogg här!) 

Hade tråkigt på jobbet idag.

Jag har 468, 469 vänner på facebook. Needless to say är få av dem nära. Bestämde mig för att prata med ALLA som var inloggade på FB samtidigt som jag, oavsett om vi hörts på år och dar eller ej.

Så jag skrev till dem i FB-chatten. Det var roligt! Alla blev så paff och glada. Och det var ett himla hallå för en stund.

Efter jobbet var jag en hockey mom. Tappade bort min kära pälsmössa i lördags (damn that Jäger!!!) och mina vantar har jag glömt någonstans. Så det var en timmes huttrande, jag kan inte tänka mig någon värre tortyrform.

Är så otroligt trött nu. Sjön suger säger man, men kyla suger mer. In each and every way. 

Kvällen började bra igår på alla sätt och vis. Lillbarbro och jag hade peppat över att gå ut och dansa, och ibland kan peppet vända till besvikelse ju. Men det gjorde det inte!

Vi dansade till gamla och nya favoriter. Drack mycket öl, men efter senaste tidens nyårsfester och annat var jag vis av lärdom och sänkte varannan vatten. 

Men sent mot natten släppte jag på principen och drog varannan Jägermeister istället.

Hur tänkte jag då?! (idiot)

AJ.

När jag var liten tyckte jag det var lite fint att säga Ni till äldre folk. Det kändes respektfullt och lite extra tjusigt. En dag i ICA-kön sa jag till en dam: "Ni kan gå före mig".

Döm min förvåning när jag istället för ett tacksamt leende fick en utskällning! Den här damen informerade mig om att hennes generation kämpat för att få slippa skilja på folk och folk. Att inte behöva säga Ni till en del och Du till andra. "Därför ska man säga Du till ALLA", berättade hon för mig. 

Då insåg jag att det kunde vara lite känsligt det där. Och jag såg också att det kunde vara vackert att säga Du till folk. Du och jag, vi är lika mycket värda liksom.

Senaste dagarna har restaurangfolk och butiksbiträden Niat mig. Är det tantvarning att jag börjat störa mig på det? Typ, ser jag ut som om jag är gammal? Finare än du?

Jag vet att de bara vill vara artiga och serviceminded. Men det får mig att känna mig schizofren. "Här kan Ni skriva under"... Jaha, VI?! 

Jag har köpt en jättefin anteckningsbok idag. En Moleskin, sådan som Hemingway hade. Det har varit en fin dag hittills, och ikväll ska jag ut med min käraste Lillbarbro! På hennes blogg kan ni se skapligt gamla bilder på hur vi brukade dansa back in the days.